Okt
2014

Anna: Besök på jobbet

Igår var jag och William på besök på mitt jobb. Kollegorna har tjatat om att jag ska komma upp till redaktionen (jag jobbar som journalist) och visa upp den lille, och visst känner man sig också lite stolt när man ställer ner babyskyddet på golvet alla flockas kring ens vackra avkomma. Man håller tummarna för att bebisen ska hålla inne mjölkspyor och illaluktande pruttar en stund och bara ligga där och jollra och se söt ut. Fast egentligen spelar det inte någon roll, för vuxna säger ändå ”aah” och ”ooh” och förundras över allt som det lilla livet gör. William gäspar sitt sötaste och kollegorna smälter som glass i solen. Mission accomplished!

Skämt åsido så var det väldigt roligt att hälsa på på jobbet, fast lite annorlunda också. Jag kände mig verkligen som en besökare eftersom jag har noll koll på vad som har hänt sedan sist och vad de arbetar med just nu. Jag har knappt tid att läsa tidningen längre! Vanligtvis har man en fot med lite överallt och väldigt många bollar i luften, men nu var jag plötsligt som en skolelev på studiebesök. Men faktum är att det inte gjorde mig så mycket.

När jag har varit borta från jobbet förut, på semester till exempel, har jag alltid känt en stress över att inte ha kontroll. Nu kändes det inte alls så farligt. Att bli mamma förändrar mycket, och jag kommer på mig själv med att tycka att saker som kunde få mig att gå i taket förut (som ett faktafel i en artikel eller fel bild till fel person) känns väldigt futtiga nu när det finns viktigare saker att tänka på – min son. Men jag hoppas och tror att jag efter mammaledigheten kommer att gå tillbaka till mitt drivna jag, för jag älskar verkligen mitt jobb. Jag är bara lite för inne i mammabubblan just nu!

Okt
2014

Anna: Det perfekta tyget

tygSom ni kanske vet vid det här laget så älskar jag inredning. I vanliga fall brukar jag fixa och dona och göra om ganska ofta, men nu när vi har en liten finns det inte så mycket tid och ork till det. Så länge William kräver så här mycket tid och energi är jag glad så länge dammråttorna i hörnen inte blir så stora att de får egna dammråttor! Men lite inredning hinner jag förstås klämma in då och då.

För några veckor sedan satt jag och surfade runt och tittade på tyger online. Jag har nämligen funderat ett tag på att byta ut gardinerna i sovrummet, men jag har inte hittat något bra tyg när jag har gått i butiker. Jag köper sällan färdiga gardiner utan hittar hellre snygga tyger och syr själv, för då får man ju mycket mer att välja på och så får man gardinerna precis så som man vill. Den här gången var jag ute efter ett mönstrat tyg i blåa och bruna nyanser, men något sådant hade jag alltså inte hittat. I alla fall inget som var tillräckligt fint.

Nu kom jag av en slump in på en sida som heter textilgallerian och där fanns det ett tyg som var otroligt vackert och som skulle passa perfekt. Jag beställde direkt och fick hem tyget snabbt. Sedan låg det visserligen ett tag innan jag hade tid att sy gardiner av det, men nu är de klara och sitter på plats. Jag älskar verkligen tyget! Det heter Ofelia beige/petrol och det känns nästan lite asiatiskt. Tänk körsbärsblommor ungefär. Det blev verkligen superbra!

Sep
2014

Axel: Gör si gör så

Anna har tidigare skrivit en bloggpost om hur alla ska ge ”goda råd” när man blir förälder, och jag tänkte att jag också skulle skriva lite om det. Jag har förstås också upplevt detta, och ibland förstår man verkligen inte hur folk tänker. Vissa tror att de bara kan komma fram och tala om hur man ska hantera sitt barn, och även om jag gissar att de gör detta för barnets skull så tycker jag ändå att man måste kunna visa varandra respekt. Mitt barn är inte allmänt gods som man får göra som man vill med.

Handlar det om något livsviktigt har jag all förståelse för att man tränger sig på och luftar sin åsikt, som till exempel om jag skulle gå runt och bära William med huvudet ner och fötterna upp och tro att det är så man ska göra, men ofta handlar det om saker som andra faktiskt inte har att göra med. Som användandet av napp till exempel. Enligt vissa är napp tydligen djävulens påfund och väldigt skadligt för barnet, och en del tycker att det är dåligt eftersom det ”skapar ett onödigt behov för barnet”. Men att William sover bättre med nappen spelar tydligen ingen roll.

Man är lat, man är okunnig, man är dum… Det är mycket man blir beskylld för som förälder. Som pappa blir det dessutom ännu värre, för alla vet ju att pappor inte kan ta hand om ett barn lika bra som mammor kan. Sitter man som pappa ensam med sitt barn och matar det med flaska verkar måttet vara rågat. Barnet ska vara med mamma och ammas, punkt. Jag slår dövörat till och fortsätter att njuta av att flaskmata min glada och välmående son istället!

Sep
2014

Anna: På jakt efter ett nytt matbord

matbordVi har varit på jakt efter ett nytt matbord ett tag och nu har vi faktiskt hittat ett som kan vara den vinnande kandidaten! Stolar har vi redan och de tänker jag inte byta ut. Det är trästolar som är inköpta på second hand och auktion. De har lite olika form men alla är målade i vitt så tillsammans ser de ändå ut som en enhet. Jag gillar när det är lite annorlunda men att det ändå finns ett tema som binder ihop. Till stolarna vill jag ha ett bord som gärna ser lite gammalt ut, rustikt i trä med en vacker skiva och gärna med vita ben så att det matchar stolarna. Och just ett sådant har jag hittat nu!

Jag letade runt bland matbord på trademax.se som är en väldigt bra sida när det gäller möbler och inredning, och då hittade jag plötsligt mitt drömbord. En sak som är lite roligt med det här bordet är att det har små lådor under skivan, och det känns väldigt smart och praktiskt! Tänk att kunna förvara servetter och annat där som man kan behöva ha nära till hands när man har ett litet barn vid bordet. Nu är ju inte William så stor än, men snart är vi där.

Bordet är också stort och rymligt och har ett underrede i vitt och en bordsskiva i mörkt trä som ser så där lagom sliten ut. Bordet ser framförallt väldigt mjukt ut, och det tycker jag om. Jag vill inte ha skarpa kanter och linjer, så för mig är det här bordet perfekt. Nu ska jag bara övertala Axel också!

Sep
2014

Axel: Handla med bebis

Innan jag fick barn var mathandling en sådan där sak som man bara gör och inte tänker så mycket på. Man åker till affären, plockar i det man ska ha i vagnen eller korgen, betalar och åker hem. Med en liten bebis i familjen känns det inte alls lika självklart längre. För det första ska man hitta tid och ork till att handla i ett virrvarr av sömnlöshet, blöjor, tvätt- och diskberg som aldrig verkar ta slut, flaskmatning (jepp, vi gör både och) och allt annat som måste göras innan man kan ta en stund för sig själv. Och när den där stunden kommer är det inte direkt så att man längtar efter att åka och handla.

Igår tog jag med mig William när jag skulle åka och handla för att Anna skulle få en stunds lugn och ro för sig själv, och plötsligt handlar inte handlingen om att få med sig rätt varor hem utan om att hålla bebis lugn och glad. Plocka varor gör man lite i farten, och så länge det inte handlar om bebisprylar spelar det inte så stor roll om det blir exakt rätt märke på pastan eller det är fullkorn i brödet. Man äter ändå. När det gäller William är man däremot nitisk och lusläser alla innehållsförteckningar (inga skadliga ämnen i nappflaskor o.s.v.) och går i taket om inte de rätta blöjorna finns.

Dessutom är man inte lika anonym när man går med en bebis. Man smälter inte längre in i massan eftersom alla människor man möter ska stanna och titta, le och kanske gulla lite med den lille. Det är mycket som förändras när man får barn!

Sep
2014

Anna: Barnkläder!

Jag älskar kläder och har en ganska stor garderob. I alla fall enligt Axel. Själv tycker jag att en garderob aldrig kan bli för stor. Som nybliven mamma är kläder ofta det sista man tänker på, och nu går jag mest runt i mysbyxor och en bekväm tröja. Tröjan ska ju ändå av i tid och otid när William ska ammas, och som småbarnsförälder är det mer regel än undantag att man har fläckar på kläderna. Att vara snygg är inte direkt prio ett just nu om man säger så, men medan jag går omkring i bekvämlighetskläder har jag istället det stora nöjet att klä min son i fina kläder.

Barnkläder är verkligen ett stort intresse för mig och jag surfar ofta runt på nätet i jakt på både nya och begagnade sådana. Eftersom bebisar växer så snabbt är det ingen idé att köpa en dyr garderob som bara kommer att passa i några veckor, men det finns mycket begagnat att fynda och just eftersom bebisar växer så snabbt så kan vissa kläder vara så gott som nya. Man måste visserligen tvätta bebiskläder ofta, men om de är av god kvalitet från början håller de sig fina. Man kan fynda fina kläder av hög kvalitet till rena vrakpriserna, och det är ju bra både för plånboken och för miljön.

Ibland köper jag som sagt nya kläder också och jag har själv planer på att sälja vidare när jag har samlat på mig lite mer. William har inte hunnit växa ur så mycket än, och det jag har köpt är mest sådant som han kommer att växa i framöver. Det som är riktigt fint kanske jag kommer att spara, ifall det blir ett syskon någon gång!

Sep
2014

Välkommen!

Varmt välkommen till vår nya blogg! Vi heter Anna och Axel Ringblom och här kommer vi att blogga om livet som nyblivna föräldrar till vår son William. Det är med andra ord en småbarnsblogg, men vi kommer också att blanda in annat som händer i vår vardag och vårt liv. Det kan handla om våra jobb, våra intressen eller något annat som vi känner att vi vill dela med oss av, för trots att man är förälder på heltid så är man ju också mycket annat. Anna är till exempel galen i kläder och inredning och jobbar som journalist (men är nu mammaledig), och Axel driver eget som elektriker och gillar träning och trädgårdsarbete.

Anledningen till att vi har startat en blogg tillsammans är för att vi ville ha en familjeblogg. Vi kommer att skriva båda två fast en och en. För att ni ska veta vem av oss det är som skriver kommer vi att signera bloggposterna med våra namn. Vi tror att det kan bli ett spännande sätt att blogga där man får en bred bild av vår familj och inte bara en familjemedlems tankar och åsikter kring vad som händer. På så sätt tror vi att det blir mer variation i bloggen och att den blir roligare att läsa för er. Vi hoppas att vi ska hinna uppdatera ofta, men eftersom det är svårt att planera sin tid när man har en liten bebis så kan vi inte garantera något jämnt flöde. Det får bli när man har en stund över helt enkelt!

/Anna & Axel